1292 - MARIA HELENA VIEIRA DA SILVA. "Maisons bleues". Gouache på duk, 22 × 35 cm. Signerad Vieira Da Silva.

MARIA HELENA VIEIRA DA SILVA. "Maisons bleues". Gouache på duk, 22 × 35 cm. Signerad Vieira Da Silva. PROVENIENS Galerie Blanche, Stockholm. UTSTÄLLD Galerie Blanche, Stockholm, "Vieira Da Silva", 16 september - 4 oktober 1950, kat. nr 22. LITTERATUR Guy Weelen and Jean-François Jaeger, Vieira da Silva, Catalogue Raisonné, 1994, no. 769. ”Maisons Bleu” från 1950 är ett särskilt uttrycksfullt exempel på Maria Helena Vieira da Silvas fascination för rum, struktur och det instabila förhållandet mellan ordning och perception. Verket domineras av en återhållen palett av vitt, ljusblått och mer intensiva kobolttoner. Kompositionen breder ut sig som en fragmenterad arkitektonisk miljö. Rektangulära former, korsande linjer, öppningar och återkommande markeringar tycks antyda fönster, fasader, gator eller rum, men inget av detta kan med säkerhet lokaliseras. I stället löses formerna upp i en sammanhängande bildyta där arkitekturen blir till minne, rytm och förnimmelse. Verket skapades under en avgörande period i Vieira da Silvas konstnärliga utveckling och tillhör de år då hon alltmer rörde sig bort från igenkännlig avbildning mot en högst personlig form av abstraktion. Efter att ha återvänt till Paris 1947, efter sin exil i Brasilien under kriget, utvecklade hon ett visuellt språk baserat på överlappande plan, skiftande perspektiv och intrikata linjestrukturer. I verk som detta finns antydan om en bebyggd miljö fortfarande kvar, men den omvandlas till något långt mer svårgripbart: ett rum som tycks vara både iakttaget och föreställt. Vieira da Silva föddes i Lissabon 1908, bosatte sig i Paris i unga år och blev nära förknippad med stadens avantgardistiska konstnärskretsar. Hon studerade vid Académie de la Grande Chaumière och kom i kontakt med inflytelserika konstnärer som Fernand Léger och Stanley William Hayter. Under andra världskriget bodde hon och hennes make, den ungerske målaren Árpád Szenes, i Brasilien innan de återvände till Frankrike efter kriget. Hennes mycket personliga förhållningssätt till abstraktionen gjorde henne därefter till en av de betydande gestalterna inom det europeiska efterkrigsmåleriet. År 1966 blev hon den första kvinnan att representera Frankrike vid Venedigbiennalen. Målningen kan förstås som ett exempel på det som ofta har beskrivits som Vieira da Silvas ”mentala arkitektur” – ett bildrum som inte är uppbyggt enligt konventionellt perspektiv, utan efter minnets, tankens och den visuella erfarenhetens rörelse. Stämningen är kontemplativ men samtidigt intrikat och balanserar mellan klarhet och upplösning. ”Maisons Bleu” fångar därmed den anmärkningsvärda spänning som finns i kärnan av Vieira da Silvas konst: en strävan efter att skapa struktur i rummet, samtidigt som strukturen tillåts fragmenteras, förskjutas och bli något helt och hållet poetiskt.