1066 - ANTONI TÀPIES. "Petit blanc avec impression verticale". Blandteknik på duk, 41 x 24 cm. Signerad och daterad a tergo Tàpies och daterad 1963.

ANTONI TÀPIES. "Petit blanc avec impression verticale". Blandteknik på duk, 41 x 24 cm. Signerad och daterad a tergo Tàpies och daterad 1963. PROVENIENS Galerie Burén, 1963. Galerie Stadler, Paris, 1965. Anna-Stina Malmborg & Gunnar Höglund Collection. LITTERATUR A. Agusti, Tapiès Catalogue raisonné volume 2. 1961-1968, Paris, nr. 1144. Joan Brossa, "Oráculo sobre Antoni Tàpies", Ediciones Polígrafa, Barcelona 1967, sektion fotoscop, foto nr 104. XXe Siècle, december 1964, nr 24, "Permanence du Sacré", sid 75. Målningen Petit blanc avec impression verticale (Liten vit med vertikalt avtryck) från 1963 är ett fint exempel på Tàpies konstnärliga utveckling under det tidiga 1960-talet, då han rörde sig mot en mer återhållsam och monokrom färgskala. Till skillnad från 1950-talets mörka jordfärger domineras detta verk av kalkartade vita nyanser. Motivet utgörs av en vertikal nedsänkning direkt i den tjocka massan, ett fysiskt tomrum.Tàpies var djupt influerad av österländsk filosofi, i synnerhet zenbuddhism och daoism, som till skillnad från västerländsk tradition, ser tomhet som något positivt, ett tillstånd av möjligheter och renhet. Även valet av material knyter an till hans filosofi. Wabi-sabi (materiell förgänglighet) innebär att allt förändras, åldras och till slut bryts ner och försvinner. I Petit blanc avec impression verticale har Tàpies använt sig av grova, enkla material för att efterlikna naturens egen nedbrytningsprocess. Galerie Burén spelade, tillsammans med flera andra gallerier i Stockholm vid den här tiden, en viktig roll för att introducera den samtida, internationella konsten till Sverige. 1964 arrangerade galleriet en separatutställning med Antoni Tàpies som öppnade den 24 oktober. Utställningen var en stor händelse som uppmärksammades mycket i pressen. Konstkritiken var dock tudelad, som ofta när banbrytande och utmanande konst visas. Många såg Tàpies grova, sargade och sandblandade ytor som stor, existentiell konst och tolkade hans verk som “murar" eller "arkitektoniska sår" som bar vittnesbörd om efterkrigstidens pessimism, det andliga sökandet inom zenbuddhismen samt det tunga politiska arvet från Francos diktatur i Spanien. Andra ifrågasatte om hans verk - som ofta liknade förstörda byggnadselement snarare än klassiska målningar - överhuvudtaget rymdes inom måleriets gränser. Den franske konstkritikern och teoretikern Michel Tapié introducerade 1952 begreppet Un art autre (En annan konst) för att definiera den framväxande informella rörelsen. Han lyfte tidigt fram Tàpies som en nyckelfigur och lanserade hans konstnärskap internationellt. Michel Tapié sammanförde konstnären med galleristen Rodolphe Stadler, vilket ledde till Tàpies första separatutställning i Paris på Galerie Stadler i januari 1956. Samma år publicerade Tapié den första monografin över Antoni Tàpies verk. Samarbetet fortsatte under det kommande decenniet och Galerie Stadler kom att spela en viktig roll för Tàpies genombrott såväl i Frankrike som internationellt.