1284 - PABLO PICASSO. Studie till "Frukost i det gröna" ("Le Déjeuner sur l'herbe"), sittande man. Blyerts på benvitt, slätt kalkerpapper. Bladmått 32,3 x 50 cm. Signerad Picasso med tuschpenna och bläck samt daterad 27.8.62 med blyerts.

PABLO PICASSO. Studie till "Frukost i det gröna" ("Le Déjeuner sur l'herbe"), sittande man. Blyerts på benvitt, slätt kalkerpapper. Bladmått 32,3 x 50 cm. Signerad Picasso med tuschpenna och bläck samt daterad 27.8.62 med blyerts. PROVENIENS Carl Nesjar (1920-2015), Oslo, gåva direkt från konstnären; därefter genom arv inom familjen till nuvarande ägare. LITTERATUR Sally Fairweather, Picasso's concrete sculptures, New York 1982. UTSTÄLLD Louisiana, Humlebaek, Danmark, "Picasso", 20 september - 10 november 1968, kat. nr 143. För köpare tillkommer, utöver köparprovision, införselmoms om 12% på det klubbade beloppet. "Le Déjeuner sur l’herbe" – två studier från 27 och 28 augusti 1962 De två föreliggande verken, daterade den 27 respektive 28 augusti 1962, för oss rakt in i en av de mest fascinerande processerna i Pablo Picassos sena konstnärskap. Under några intensiva dagar i Mougins arbetade han med att låta gestalterna ur Édouard Manets Le Déjeuner sur l’herbe lämna målningens tvådimensionella värld och ta form som skulptur. Resultatet skulle några år senare bli den monumentala grupp som idag står vid Moderna Museet i Stockholm. Samtidigt berättar de historien om det ovanliga konstnärliga samarbetet mellan Picasso och Carl Nesjar (1920–2015), den norske konstnär som under närmare två decennier kom att bli hans viktigaste samarbetspartner vid utförandet av monumentala verk i betong. Genom Nesjars tekniska och konstnärliga kunnande kunde Picassos teckningar och modeller överföras från ateljéns mindre format till arkitekturens och det offentliga rummets skala. Samarbetet hade fått en närmast osannolik början fem år tidigare. I januari 1957 reste Nesjar till södra Frankrike på uppdrag av den norska konstklubben Aktuell Kunst för att försöka förmå Picasso att utföra en litografi i en upplaga om 250 exemplar. Med sig hade han också fotografier av experiment med Betograve, en teknik för konstnärlig bearbetning av naturbetong genom sandblästring, utvecklad i Norge av arkitekten Erling Viksjø och ingenjören Sverre Jystad. Genom målaren och keramikern Eugène Fidler fick Nesjar möjlighet att träffa Picasso. Litografiuppdraget accepterades, men mötets verkliga betydelse skulle visa sig ligga någon annanstans. På Fidlers uppmaning visade Nesjar fotografierna av Betograve-experimenten och en begeistrad Picasso såg omedelbart teknikens möjligheter. Ett möte som hade börjat med en beställning på ett grafiskt blad blev därmed upptakten till ett långvarigt samarbete kring monumental konst. Några år senare skulle detta samarbete få avgörande betydelse för Picassos arbete med Manets Le Déjeuner sur l’herbe. Målningen, utförd 1861–63, hade varit en av 1800-talets stora konstnärliga provokationer. Nästan hundra år senare gjorde Picasso den till utgångspunkt för en av sitt sena konstnärskaps mest omfattande dialoger med en äldre mästare. Mellan 1954 och 1962 återvände han gång på gång till kompositionen och skapade mer än 150 variationer i måleri, teckning, grafik och skulpturala modeller. Han kopierade inte Manet. Han bröt upp bilden och byggde den på nytt. Figurer förändrades, flyttades och förenklades medan deras former och inbördes relationer prövades om och om igen. Sensommaren 1962 inträffade något avgörande. Figurerna började lämna bildytan. Mellan den 26 och 31 augusti arbetade Picasso i Mougins med en serie tredimensionella modeller av gestalterna ur Le Déjeuner sur l’herbe. Han tecknade dem på kartong, klippte ut dem, vek dem och ställde upp dem framför sig. På så sätt kunde han flytta figurerna och undersöka deras silhuetter, volymer och inbördes relationer som skulptur. Han fotograferade modellerna och placerade vid ett tillfälle ett vykort av Manets målning intill dem. Förlagan fanns fortfarande närvarande, men höll inför hans ögon på att förvandlas till något annat. Det är mitt i dessa dagar som de två föreliggande skisserna tillkommer. Den första är daterad den 27 augusti och den andra den 28 augusti 1962. Dateringen placerar dem med anmärkningsvärd precision i Picassos arbete. Musée national Picasso-Paris bevarar idag en sammanhållen grupp av de kartongmodeller som Picasso utförde i Mougins under just dessa dagar. Flera är daterade den 27 och 28 augusti, samma datum som de föreliggande verken, och museet knyter dem till arbetet med den monumentala grupp som senare skulle realiseras vid Moderna Museet i Stockholm. Det gör de båda bladen till ovanligt nära vittnen till verkets tillkomst. De är inte studier utförda i efterhand till en redan fastställd komposition, utan hör hemma mitt i den process där Picasso prövar hur Manets figurer skulle kunna bli skulptur. Med några få linjer undersöker han kropparnas volym, tyngd och silhuett. Formerna är radikalt förenklade men redan tydligt skulpturala. Här finns ännu ingen monumental be