1211 - LEANDER ENGSTRÖM. "Kaffestuva". Olja på duk, 81 x 100 cm, inklusive ram 104 x 121 cm. Signerad Leander Engström. Troligtvis utförd 1918.

LEANDER ENGSTRÖM. "Kaffestuva". Olja på duk, 81 x 100 cm, inklusive ram 104 x 121 cm. Signerad Leander Engström. Troligtvis utförd 1918. PROVENIENS Arkitekt John Åkerlund. Bukowski Auktioner, Stockholm, "Vårauktionen", 19 - 22 april 1978, kat. nr 19, avbildad helsida i katalogen Pl. 5. Privat samling, inköpt på ovanstående auktion. Bukowski Auktioner, Moderna auktionen, 19 april 2016, kat. nr 22. Privat samling, Stockholm, inköpt på ovanstående auktion. Åren kring 1918 hör till de mest intensiva och betydelsefulla i Leander Engströms korta konstnärskap. Efter studierna för Henri Matisse i Paris 1909–10 hade han under 1910-talet successivt frigjort sig från lärarens inflytande och utvecklat ett alltmer självständigt måleri. Under åren 1915–19 nådde hans expressionism sin fulla kraft. Färgen blev mättad och intensiv, formerna stramare och verkligheten allt tydligare underordnad konstnärens egen upplevelse av motivet. Det var också en period av rastlöst resande och intensivt arbete. Engström rörde sig mellan konstnärslivet i Stockholm, Kristiania och Köpenhamn och den nordliga vildmark som kom att bli en av hans viktigaste inspirationskällor. År 1916 lät han uppföra en stuga i Abisko och under långa perioder levde och arbetade han i fjällvärlden. Men blicken riktades också västerut, mot Norge och den dramatiska kust där hav, fjäll och små samhällen erbjöd honom nya motiv. Kaffestuva hör hemma i denna period. Framför oss öppnar sig ett vidsträckt kustlandskap där båtarna ligger samlade mellan havet och de branta bergsmassiven. Seglen, de mörka skroven och masternas diagonaler för en livlig rytm genom kompositionen, medan den ljusa vattenytan drar blicken längre in i landskapet. Till höger ligger den lilla kaffestugan som gett målningen dess titel. Ur skorstenen stiger röken och ringlar sig över taket, en liten vardaglig detalj som samtidigt blir en del av bildens dekorativa rörelse. Just under dessa år nådde Engströms nordiska måleri enligt konsthistorikern Nils Palmgren en höjdpunkt. Om 1918–19 skriver han: ”De båda följande åren 1918-19 representera kanske höjdpunkten av Engströms nordiska produktion. Hans måleri utvecklas med snabbhet, dock utan att förändras till sin grundkaraktär. Det blir med var dag obevekligare, strängare och större med en allt helare form.” Palmgren beskriver hur den fasta konstruktionen och skärpan i teckningen förenades med en alltmer emaljartad färg, där framför allt det gröna registret fick en framträdande roll. Han benämner denna fas i konstnärskapet ”Leander Engströms gröna period”. (Nils Palmgren, Leander Engström, Stockholm 1939, sid. 110.) I Kaffestuva är det lätt att förstå vad Palmgren avser. Gröna toner löper genom hela målningen, från havets skiftningar till bergens sluttningar, och möter djupa blå, roströda och ljusa, nästan emaljartade partier. Det gröna dominerar inte bilden i egentlig mening, utan fungerar snarare som ett sammanhållande register som låter de övriga färgerna träda fram med desto större intensitet. Samtidigt är kompositionen fast uppbyggd. Perspektivet är förenklat och delvis uppbrutet, bergens former koncentrerade och båtarna infogade i en tydlig rytm av vertikaler och diagonaler. Engström återger inte kustlandskapet topografiskt. Han tar fasta på dess grundelement och låter färg, form och rörelse omvandla det till en egen bildvärld. Kaffestuva visar därmed Engström i ett skede då erfarenheterna från det franska måleriet hade införlivats i något högst personligt. Den norska kustmiljön blir inte bara ett motiv utan utgångspunkten för ett måleri där naturens former skärps, förenklas och laddas genom färgen. Här framträder det självständiga bildspråk som under dessa år gav Engström en central position inom den svenska modernismen.