1094 - CLAES OLDENBURG. Pastries. Komposition i fem delar, säckväv och muslin indränkta i gips, målade med emalj, på keramiskt fat i en plexiglas kupa, höjd 7 cm, längd 25 cm, bredd 16 cm, mått inklusive plexiglas kupa höjd 14 cm, längd 35,5, bredd 26,5 cm. Utförd 1964.

CLAES OLDENBURG. Pastries. Komposition i fem delar, säckväv och muslin indränkta i gips, målade med emalj, på keramiskt fat i en plexiglas kupa, höjd 7 cm, längd 25 cm, bredd 16 cm, mått inklusive plexiglas kupa höjd 14 cm, längd 35,5, bredd 26,5 cm. Utförd 1964. Fotocertifikat utfärdat av Ileana Sonnabend daterat 2 januari 1966 medföljer. PROVENIENS Iliana Sonnabend. Galleria del Leone, Venedig, 1968. Anna-Stina Malmborg & Gunnar Höglund Collection. Claes Oldenburg, son till svenska diplomater, växte upp i Chicago och New York. Under sin konstnärliga utbildning tog han tidigt intryck och inspirerades av dagliga företeelser i sin närhet mer än av metafysiska koncept. Oldenburgs fascination för vardagliga ting följde honom genom hans konstnärskap och han kom att bli en av de främsta representanterna för den amerikanska popkonsten. I början av 1960-talet öppnade Claes Oldenburg en affär på Lower East Side på Manhattan i NY. Eller var det egentligen ett konstgalleri? Eller en workshop? Den kunde vara allt detta på en gång. På väggarna hängde arbetskläder, pajer och kakor var upplagda i vitriner, och hamburgare och köttdelar visades tillsammans med konstiga, deformerade kaffemuggar och ihopknycklade läskburkar. På disken stod en kassaapparat vars yta mer påminde om en målning av Jackson Pollock. Varken bakelser eller maten var dock ätbar. Oldenburg skapade dessa objekt från billigast möjliga material och målade dem med vanlig målarfärg på burk i sju olika färger. Det var inte meningen att butiken skulle uppfattas som lockande eller inspirerande, snarare var den en representant för vilken anonym amerikansk butik som helst, med billiga varor av tveksam kvalitet, som återfanns över hela USA, ofta ägda av invandrare. Auktionens “Pastries” är utförda 1964. Samma år förklarade han i en intervju: “I work with very simple things that I come across while walking to work, such as a certain kind of pastry . . . or certain kinds of displays or presentations and advertisements that I naturally come across as part of the urban landscape.” Bakelserna är presenterade för betraktaren på ett riktigt fat, vilket förstärker spänningen mellan något verkligt som går att äta samtidigt som det är en tydlig artifakt. I en intervju 1969 beskriver Oldenburg denna spänning som “frustrating expectations”: “The food, of course, can’t really be eaten, so that it’s an imaginary activity which emphasizes the fact that it is, after all, not real that it’s art, whatever that strange thing is of doing something only for itself rather than for function.”.